froggs.blogg.se

Så jag orkar inte mer vill inte mer nu. Den första April är oändligt långt borta känns det som!
Att bo såhär går inte längre, därför har min kära goa pappa och hans fru fixat en tillfällig lösning till mig där jag kan bo fram tills det är dags för lägenheten. Det blir bra både för mig och emma lite lugn och ro.

Där har varit en trollkarl i min garderob och trollat! Han har tagit alla mina kläder och gjort dom två storlekar mindre! Jävla snällt!
Min mamma tror inte på mig hon menar att det är jag som växt hm!!
Det är väl så det är, men det där med trollkarlen låter mycket häftigare!

Sanningen är den att under tiden emma-bullen växte i magen växte jag oxå!
22 trevliga kilo! som tur är så har jag lyckats skaka bort några, 13 för att vara exakt!
Det låter mycket jag vet men ändå finns det bara ett par byxor i garderoben som går att knäppa!
Dom där 9 återstående kilona sitter alltså typ mitt på nånstans!

Fan när ska jag få honom att förstå att man inte hoppar upp i barnvagnen när Emma precis somnat och jag precis satt igång duschen! (att få duscha är inte lika självklart längre nu när man har en liten bebis!!) Jag slår en titt ut genom duschdraperiet och får se Katt-fan stå i vagnen så jag bara rusar ut och får tag på honom i flykten stänger in honom i ett annat rum så länge svär en lång ramsa och ber till nån höger makt att Emma inte vaknat!
Upptäcker då att vi ju har en bygg arbetsplats utanför lägenheten och tänker att nu gjorde jag 7 byggare glada nu kan dom skratta hela eftermiddagsfikan att en galen kvinna jagade sin katt genom lägenheten helt naken!

Återigen visar sig allahjärtans dag bli en riktig skit-dag! Fantastiskt!
Nästa år ska jag inte gå upp den 14 februari utan stannar i sängen tills den 15 istället!

Mysigt eller...nä tror inte det!
i Flera år har just denna dagen inneburit problem och olycka för min del så i år tänker jag i den mån det går att ignorera den! För det är inte lätt att försöka hålla sig undan, dom har just tjajat i två timmar på morgon tv om denna fantastiska dag! Blä!

Men idag ska jag nog försöka få ner vagnen för trapporna och gå en sväng för fint väder bjudes det på idag iaf!
Och imorgon är det Fredag!

Så då ska man tillbaka till brottsplatsen då, nu är det officiellt den 1 april flyttar jag och Emma till höör.
Att få en lägenhet i höör är ungefär lika lätt som att vinna 1 miljon på en trisslott! Men nån jä*la gång ska man ha tur ju! Och nu var det min tur!
Ska bli skönt att komma tillbaka faktiskt (nu tror alla att jag blivit galen!)
Men man måste väl komma bort lite för att kunna längta hem! Jag har inga storslagna drömma om att bo i new york eller stockholm ens för den delen och har aldrig haft.
Så nu ser jag fram emot våren och många långa turer med barnvagnen.

Liten berättelse om hur Emma kom till världen finns här nedan för er som inte orkar läsa min långa utläggning så håll till godo med lite bilder på prinsessan!

Så då har jag gått igenom mitt livs största upplevelse! Och ut på andra sidan levande och med en helt underbar liten Emma som resultat!

Emma skulle ju enligt tidtabellen komma den 7 januari, men fint folk kommer ju alltid liten sent så hon väntade ett och ett halvt dygn längre!
Men det började den 8 jan jag kännde mig lite konstig hela dagen och hade förvärkar hela dagen, vid tre på em så började värkarna komma allt mer regelbundet. Det gjoder inte ont alls men det känndes.
Kl 5 var det ca 5 minuter emellan värkarna och jag ringde och förvarnade förlossningen som sa att de hade gott om platser och att jag var välkommen när jag inte klarade av att vara hemma längre men att jag skulle försöka stå ut lite till.
Jag tycket fortfarande inte det var speciellt smärtsamt så jag passade på att äta och försöka vila.
Kl 7 tyckte jag det började kännas mer och mer och bestämmde mig för att jag ville åka in och åtminstonde kolla hur långt som hade gått.
Inne på förlossningen visade CTG:n att värkarna nu kom var tredje minut. jag var öppen 5cm.
Så då var det igång tänkte jag!
Jag hade önskemål om att få bada och jag blev visad in i rummet där bade fanns två timmar låg jag och pustade i badbaljan. Nu började trycket i ryggen bli ganska jobbigt och jag bad att få epidural. tillbaka på rummet visade det sig att jag nu var öppen 8cm. De ringde på en anestesiläkare som skulle lägga epiduralen, men han kom aldrig (helt ärligt jag tror dom lurade mig)!
Jag kämpade på utan epidural, jag fick frågan om lustgas men jag ville inte var rädd att jag skulle må illa.
Kl 11 var jag öppen 10cm! ok ttänkte jag nu ska hon ut snart är min bebis här!
Men det visade sig att jag skulle ligga med krystvärkar i två timmar först (det har dom aldrig på TV)
Sista gången jag tittade på klockan var hon tio i ett på natten. Då sa BM att bebisens hjärt-ljud gick ner under mina värkar så hon tykcte det var dags med lite hjälp. det kom in en anna BM som skulle trycka på min mage samtidigt som jag krystade! Jag krystade åta bara fan! och lpötsligt skrek BM till mig stopp sluta krysta då stod huvudet precis i öppningen och hon sa att på nästa värk skulle jag krysta ut hela bebisen på en gång, sagt och gjort på nästa värk kom Emma ut! Hon var så fin!
Nu var det bara efterarbetet kvar föda ut moderkakan det var en baggis jag hade ju annat att konsentrera mig på!
Men när moderkakan kom ut började jag blöda livmoderna hann inte med att dra ihop sig BM började knåda min ÖMMA mage det gjoder så ont! jag fick dropp som skulle dra ihop livmodern, det lugnade sig snart men då hade jag blött 1,2 liter och såg min chans att få komma till patienthotellet segla iväg!
Jag och emma fick komma till bb avd44 men det gick bra ändå efter två dygn på avd 44 och två på pat hotellet fick vi äntligen komma hem.
Nu började livet på riktigt och vilket kaos!
Inte förrän nu en månad senare känns det som att man har lite koll!